Hur och varför joner
•
Polyatomära joner
Joner är atomer som antingen har förlorat elektroner eller har extra elektroner. De är som atomer med laddning. Positiva och negativa laddningar dras till varandra. När de sätts ihop, bildas en jonförening. Jonföreningar bildar kristallstrukturer med miljarder joner.
I det här exemplet består varje jon av bara en enda atom. Vi säger att de är atomjoner. Atomerna är inte bundna till varandra på något annat sätt än att laddningarna dras till varandra. Atomer kan sätta ihop sig med varandra på ett annat sätt: genom att bilda molekyler. Molekyler är neutrala, så de dras inte till varandra och bildar vanligtvis inte stora kristaller.
Men några molekyler har faktiskt en elektrisk laddning. Eftersom de är joner som består av mer än en atom kallar vi dem polyatomära joner. Här är ett exempel på en laddad molekyl med en svavelatom och fyra syreatomer. Det är en sulfatjon. Atomerna i sulfatjonen sitter ihop med varandra, med samma typ av bindning som i en molek
•
Syror och baser är jonlösningar. Flera baser är fasta ämnen som behöver spädas för att bli en jonlösning.
Kort repetition om syror och baser:
pH-skalan mäter hur surt eller basiskt något är. En neutral lösning har pH 7. Lösningar under pH 7 är sura och över pH 7 är basiska. För varje steg på skalan ökar/minskar surheten med gånger 10.
Baser och syror delas upp i starka och svaga baser respektive syror. I starka syror delas alla molekyler upp i joner när de löses med vatten och frigör många vätejoner, H+. Svaga syror delas bara delvis upp till joner vid kontakt med vatten. Samma sak gäller även baser med skillnaden att de frigör hydroxidjoner OH–. Det är stor skillnad i pH mellan svaga och starka syror/baser.
Neutralisation – Blandar du en syra med en bas kommer du att få en neutralisation, d.v.s. att pH-värdet närmar sig 7.
De starka syrornas joner är:
Det är vätejonen, H+ som gör något surt. Ju fler vätejoner, desto lägre pH. På bilden syns hur salts
•
Jon
- För andra betydelser, se Jon (olika betydelser).
En jon är en atom eller molekyl som har en elektrisk laddning. Det innebär att den inte har lika många elektroner som protoner.[1]
Joner skrivs med laddningen i exponentläge med laddningens storhet före dess tecken (+/-),[2] exempelvis H+ (vätejon), SO (sulfatjon) och Al3+ (Aluminiumjon). Observera att plustecknet alltid skrivs ut.[3]
Joner som är positivt laddade namnges med deras namn följt av ändelsen ‑jon, exempelvis litiumjon (Li+) eller zinkjon (Zn2+). Negativt laddade atomjoner namnges med ändelsen ‑idjon, exempelvis kloridjon (Cl-) eller hydridjon (H-). Negativt laddade sammansatta joner namnges normalt med ändelserna ‑itjon eller ‑atjon,[4] exempelvis nitratjon (NO3-), kloritjon (ClO2-).
En atomjon är en jon som enbart består av samma grundämne och därmed inte är en kemisk förening. Motsatsen är en sammansatt jon som består av flera atomer[1] som si