Hur är en synaps


  • Somatiska nervsystemet
  • Vad är en nervimpuls
  • Synapser
  • Den grå hjärnbarken

    Hjärnans yttre yta kallas hjärnbarken eller den grå substansen. Här finns flera miljarder nervceller som länkas samman via synapser. Mellan synapserna skickas impulser, fram och tillbaka, som får oss att reagera, tänka och handla.

    Den vita substansen

    Innanför den grå barken, djupare i hjärnan, finns den vita substansen. Här är nervtrådarna, som löper från nervcellerna i barken, skyddade av ett vitt fettlager som kallas myelin. I den vita substansen finns viktiga hjärnkärnor med olika funktioner.

    Olika hjärnskador ger olika symptom

    Hjärnan består även av en rad lober, som rymmer centra för olika funktioner, t ex minne, inlärning och tal. Vid demenssjukdom skadas nervceller i olika delar av hjärnan. Symptomen varierar beroende vilken del som skadas.

    Nervimpuls

    En nervimpuls är det sammansatta elektrokemiska fenomen längs nervcellers utskott (processer) som följer till exempel på signalöverföringen i en synaps.[1] Den är en snabb förändring av spänningen över en nervcellscellmembran. Den används för signalering mellan nervceller hos djur, men även i viss begränsad utsträckning växter. Dessa nervimpulser förflyttar sig längs nervtråden med en hastighet av 0,5–120 m/s, beroende på hur isolerat (myeliniserat) axonet är samt tjockleken på själva axonet. Själva impulsförflyttningen beskrivs ibland elektriskt som en aktionspotential[1].

    Något som är typiskt för nervceller är att de kan bilda, ta emot och leda impulser. Impulser är en form av elektriska urladdningar som uppstår i nervcellerna. Urladdningen beror på att natrium- och kaliumjoner snabbt passerar genom cellens yta, cellmembran. Impulsen sprids sedan i nervcellen och dess utskott, och fortsätter sedan till andra celler via synapser eller motoriska ändpla

    Synaps

    Synaps är en koppling mellan två neuroner eller mellan en neuron och en målcell. Den vedertagna bilden av en synaps består av en presynaptisk del i axonens ände (presynaptisk terminal), det synaptiska gapet (synapsspringan, synapsspalten, synapsklyftan eller synapsgapet) och en postsynaptisk del i den andra nervcellen. Information från en sådan synaps överförs genom att så kallade signalsubstanser frisläpps från den presynaptiska terminalen och som sedan genom diffusion når den postsynaptiska nervcellen. När en neurotransmittor binder till en receptor på den postsynaptiska cellen förändras membranpotentialen, vilket kan alstra en aktionspotential. Det är aktionspotentialer som överför signalen genom nervcellen.

    Det som bestämmer om en neurotransmittor kommer att alstra en aktionspotential är dels vilken typ av neurotransmittor som frisläpps, och dels mängden. Vissa neurotransmittorer (till exempel GABA) hämmar den postsynaptiska nervcellen från att alstra en ak