Hur ser ekorrens avföring

  • Mård spår i snö
  • Musspår i snö
  • Mink spår i snö

    • •

    Ekorren är allmänt och rikligt förekommande i nästan hela landet. Den är emellertid en barrskogsart, och saknas i det nordliga fjällområdet. Variationerna i ekorrförekomsten beror till stor del på förekomsten av granfrön. Under bra kottår kan ekorrstammen växa explosionsartat. Den snabba förökningen beror på att ekorrhonan kan få upp till tre kullar under en sommar. Ekorrens vikt varierar från 200 gram till ett halvt kilogram. Också stora hanar klättrar skickligt i trädtopparna och ända längst ut på de svagaste grenarna.

    Ekorrens bakre extremiteter är avsevärt starkare än de främre. När ekorren rör sig använder den mest de bakre extremiteterna. De främre använder den främst för hantering av födan, som består av olika frön, kottar och nötter. Frön från grankottar är ekorrens viktigaste näringskälla, men den äter också bär, svamp och gröna växtdelar på marken. Som föda duger också nötter och ekollon, som ekorren samlar och gömmer i marken inför vintern. På vintern gräver ekorren en t

    •

    Under vintern betar orrarna (Lyrurus tetrix) i första hand i björkar. De rör sig i flock, också när de vistas på marken. Orrtupparna bildar flockar under vintern i större utsträckning än orrhönorna. Under goda år kan tupparna samlas i flockar med hundratals individer som betar i björkarnas toppar. Hönorna rör sig oftare ensamma eller i små honflockar.

    Spår

    Orrens spår är klart mindre än tjädertuppens och tjäderhönans. Spårstämpelns längd är 8–9 cm. Orrtuppens spårstämpel är större än orrhönans, men det är ofta svårt även för en erfaren jägare att identifiera könet utifrån storleken på spårstämpeln. För att skilja orrens och tjäderns spår från varandra är det bra att förutom storleken på spårstämplarna också observera livsmiljön där spåren har påträffats. Orrspår påträffas vanligtvis vid kanterna av öppna fält.

    Hönsfåglarnas spårstämplar är sinsemellan mycket likadana till formen. Arterna skiljer sig från varandra i fråga om storleken, men vid identifieringen måste man också of

    •

    Ekorrar får diarrésjuka av parasiter

    I Finland har under de senaste ett par åren påträffats ekorrar som konstaterats ha en diarrésjukdom som orsakas av parasiter. I typiska fall är det ekorrungar som drabbas av sjukdomen, och de dör till följd av uttorkning och undernäring. Livsmedelsverket har fått kännedom om många fall runt om i landet, särskilt mot slutet av sommaren.

    Sjukdomen orsakas av protozoer av släktet Cryptosporidium som lever som parasiter på slemhinnan i värddjurets tarm. Parasiten skadar tarmens epitel och påverkar därigenom värddjurets vätskebalans och näringsupptag. Parasiten sprids i omgivningen genom den sjuka ekorrens avföring, och andra ekorrar blir smittade via munnen när de sväljer parasitens smittande former, oocystor, med föda eller vatten.

    Två olika arter av kryptosporidier har identifierats hos ekorre. Den ena